Mörkt, tidigt och lite segt att stiga upp, satte mobilen på väckning, brukar aldrig göra det, men det kändes viktigt att inte vakna för sent idag. En bit att köra, och man ska hitta parkering osv. Jag är alltid i tid, men sällan i god tid, men det är jag idag. Vill verkligen att allt ska bli bra.

Dagens möten är viktiga, det är de alla dagar, men idag är tolkar inbokade. Man vill att mötet ska ge så mycket som möjligt, vara så tydligt som möjligt och skapa trygghet för nästa möten. Kanske kommer vi att behöva tolk i fortsättningen också, kanske inte, oftast känns det tillräckligt tryggt efter den först stunden. Det är olika, men för ett bra samarbete tror jag att tillit och trygghet är avgörande.

De personer jag träffar, ska helst få det stöd de vill ha och behöver, ibland är det inte riktigt detsamma. För mig är det viktigt att det blir just det där som de vill ha, och sen kompletterar jag med det de behöver efter hand.

Det är inte lätt att veta vad man behöver, väldigt många har en stark tro på sig själva, sin förmåga, att det är så självklart att man har något att erbjuda. Andra kan vara lite mer tilltufsade av livet,  och rädda att man inte räcker till, även om man har ett långt arbetsliv bakom sig och bred erfarenhet. Olika människor, olika bakgrund, olika behov, olika förhållningsätt, men jag älskar mitt jobb, de där helt oförutsägabara mötena, älskar att kanske bidra med den där lilla pusselbiten som gör skillnad.

Hoppas jag får bidra med många pusselbitar i år

GOD FORTSÄTTNING

 

Varför försvinner alla goda nyheter i den stora negativa, orosframkallande nyhetsrapporteringen? 

Just nu har vi så mycket fokus på alla stora händelser i vår omvärld, krig, bränslekostnader och elpriser, nya regeringar och oro lite överallt oavsett vilket mediabrus vi hamnar i. Det är svårt att inte bli påverkad av all oro och misstro som finns runtomkring oss, trots att vi bor i ett av de bästa och tryggaste länderna i världen. Allt kan bli bättre, men vi har väldigt mycket som är bra, väldigt bra och det är jag så oerhört tacksam för.

Mitt i all denna oro har det hänt något väldigt stort i den svenska arbetsrätten. Vad?

Den har blivit ännu bättre! Tycker jag.

Fr om 22-10-01 gäller ett nytt omställningsstöd för dig som är mitt i arbetslivet. Man får en väldigt förmånlig chans att utbilda sig, höja sin kompetens eller byta inriktning utan att säga upp sig eller bli uppsagd.

Du som är anställd, får nu möjlighet att vidareutveckla/utbilda dig eller byta inriktning i arbetslivet, utbilda dig med 44 veckors ersättning från CSN och ev. komplettering från din trygghetsförsäkring oavsett om du är kollektivanställd eller tjänsteman. Som alltid finns det vissa krav man måste uppfylla, om anställningstid bla, läs mer på www.csn.se  ellerwww.tsl.se  men tanken är att du ska ha möjlighet att stärka din position på arbetsmarknaden, nu och i framtiden.

Det gläder mig att CSN redan fått in betydligt fler ansökningar än de hade räknat med, och har lite svårt att hinna med alla beslut som måste fastställas. Kan man kanske kalla det positiv stress?

En annan nyhet är att reglerna för omställningsstöd vid uppsägning på grund av arbetsbrist utökas.

 Fr o m 1 oktober 2022 gäller också att även om du har en visstidsanställning som avslutas eller om du blir uppsagd på grund av sjukdom kan du få hjälp via omställningsleverantör,  om du uppfyller grundkraven ang. arbetad tid de senaste 24 månaderna. Det kan vara lite olika innebörd beroende på vilken trygghetsförsäkring man tillhör, men möjlighet till samtal och stöd stärks för många fler, Förut var det bara tillsvidareanställda som kunde beviljas omställningsstöd.

Läs mer på www.tsl.se  www.trr.se  www.tsn.se

Har du någon gång funderat på att läsa vidare? Göra något annat?

Har du gjort din egen karriärplanering?

Vart vill du?

Hur skulle du vilja kompetenshöja dig?

Fundera,

hör av dig så kanske vi kan planera vi tillsammans, men, under tiden…

Njut av det underbara höstvädret

Carina

Tänk vad vår värld har förändrats, jag hittar inga ord för vad jag tänker om Putin, ren och skär avsky, vem eller vad ska stoppa honom? Samtidigt denna sorg, inför allt detta ofattbara, all medkänsla, sorg och delad oro man känner för hela Ukraina, hela det ukrainska folket. Jag beundrar deras styrka att kämpa emot, jag beundrar deras president, en sann ledare.

 I höstas vara jag i ett hav av solrosor, helt ovetande om att de var Ukrainas nationalblomma, och vem skulle ens ana att man skulle sitta klistrad vid nyheterna för att höra och se allt det fasansfulla som pågår i Ukraina. Allt är så overkligt.

Alla dessa vackra solrosor, varenda en, varje enskild blomma får vara en symbol för alla de tröstetankar vi sänder till allt folket i Ukraina, alla som stannar och kämpar, och alla ni som försöker komma i säkerhet. Varje blomma, alla solrosor, alla tankar och all kärlek till er.

Denna veckan har mina barnbarn februarilov, och jag har försökt behålla lite ”luft” i min kalender. Det är den stora fördelen när man bestämmer själv över sin arbetstid, sen vet jag inte om det finns så många fler 😊, men jag trivs, kan inte tänka mig något annat, och har inte ångrat en enda dag och jag tog steget att bli egen företagare. Men det är en annan historia.

Häromdagen råkade jag se ett inlägg från Eslövs leksaksmuseum, blev lite nyfiken och igår åkte vi dit.

Ett lågt gult hus, med en liten fin, ganska oansenlig skylt.

-Är detta verkligen ett museum, mormor? Undrade mitt ena barnbarn på väg in…

-Ja, det ska det vara, sa jag…. Och

DET VAR DET!

Det här muséet är verkligen värt ett besök, vi gick runt i nästan två timmar, kolla här, kolla här, kolla här! Jag vet inte hur många kvadratmeter leksaker det var, men det fanns inte många mm kvar till något annat.

Playmobil, olika miljöer, jättefina Märklintåg, ”på rull ” (vad säger man?) i stora landskap, med en massa olika miljöer, händelser och åtskilliga små detaljer. Vi kände igen Draculas slott och Tv tornet i Berlin, men mycket var fritt skapat men medolika igenkänningsfaktorer. Fjäll och skidåkare, indianer och små byar, ja, allt möjligt. Olika skepp, flygplan, bilar, dockor i mängder, och LEGO. Lite nytt, men mycket gammalt med nostalgikänsla. Hur många timmar de lagt här kan man nog inte ens ana.

Vi började prata med mannen som skapat detta tillsammans med sin son och hans familj, Han är 92 år, och har samlat leksaker sen han var 7! och så klart involverat och inspirerat till att resten av familjen samlat leksaker. Alla visade gärna runt, visade olika finesser och installationer, med ljus och olika händelser i de olika miljöerna. Så kul att se. Jag är oerhört fascinerad av personer som verkligen engagerar sig, lever sin dröm, även om det här museet mest kom till av en slump, till Eslövs 100 år jubileum 2011.

Men Stig har varit entreprenör i hela sitt liv, tidigare drev han sitt eget företag som sydde arbetskläder, i samma lokaler. Jag tycker han är en oerhört god representant för dem som vågar tro på sin dröm, jobba för den, och så gärna delar med sig av den drivkraften.

ÅK DIT!   

och DU,

Om du funderar på att starta eget, tro på din dröm och sök ett ”bollplank” som kan hjälpa dig att komma fram till hur DU ska ta ditt första steg, om du känner dig osäker.

Kram

Den senaste veckan har jag funderat ganska mycket på vad jag vill se tillbaka på nästa år vid denna tiden. Jag önskar att jag då som nu är tacksam för alla fina människor jag mött, lyckan över att ibland göra skillnad, mindre frustration över det som inte gick så bra som vi önskade.
Jag vill se tillbaka på stunder av kärlek och gemenskap med mina nära och kära, att vi äntligen kan vara som "vanligt" igen ge varandra en kram när vi ses, dansa, skratta, umgås o må bra. Det önskar jag mig .
Jag önskar Dej att du får det Du önskar dej 
Att vi alla får ett riktigt bra år,
detta magiska år, 2022,
Kram
     

Den här bilden är inte från dagens promenad utan från ett helt annan stigletande för att nå ett  annat mål.

Oj vad jag har gått omvägar idag, små grusade vägar, stigar i små ”skogsparti” och över ängar som jag aldrig gått förut. I Kristianstad. För jag hade ett mål, en plats jag gärna går till, ca 5 km härifrån. Varje gång jag går eller cyklar dit tänker jag att jag skall hitta bästa vägen, det blir alltid olika, men jag kommer alltid fram till slut. Men vad är egentligen bästa vägen, jag är nog ute efter den kortaste, men idag såg jag en del av stan som jag aldrig sett förut, så idag var den nog den bästa.

Det är inte så ovanligt att det blir så i arbetslivet också, kanske har man helt klart för sig vad man vill bli, vilket yrke man vill utbilda sig, och t o m vet bästa vägen. Ibland kan man då gå raka vägen, men ibland blir det lite sidospår även där. För många är det inte riktigt lika tydligt, många tänker nog att man skall åt en viss riktning, målet är hyfsat klart, men vägen dit är långt ifrån tydlig.

I mitt arbete träffar jag många som egentligen inte följt någon väg, de sökte ett jobb efter skolan som verkade intressant, plötsligt har det gått en massa år på den där arbetsplatsen, eller har de haft flera andra jobb som bygger på den där första arbetslivserfarenheten utan att egentligen ha reflekterat så mycket. Plötsligt står man i ett vägskäl och funderar på vart man skulle egentligen. En ibland både skrämmande och spännande känsla. Ibland fortsätter man på den inslagna vägen, då var den både den närmsta och den bästa.

 Den stora utmaningen är när man upplever att man gick vilse, då det känns viktigt att hitta en annan väg, ta ut riktningen och våga leta efter den nya vägen. Förhoppningsvis blir det den bästa men att se och hitta målet, det är fascinerande. Sen vet vi alla att de flesta vägar inte är raka motorvägar där man kör på, målmedvetet och i full fart, så är det inte, men det är svårt att beskriva den lycka och känsla av tillfredställelse både de och jag känner när det bär hela vägen.

 Fantastiskt!

Ambitionen var hög, när jag tänkte att jag skulle skriva hyfsat regelbundet och ganska ofta här på sidan ifrån min lilla vrå, men oj, vad tiden går.  Våren och sommaren försvann och nu är det redan höst igen, många Coronamånader har passerat och inte en rad har det blivit.

Vart tog tiden vägen? Och alla tankarna jag ville dela med mig?

Jag vet inte, men jag tappade liksom orden, kände att jag inte hade något att säga. Jag behöver träffa andra för att ”kicka igång” hjärnan, bli inspirerad, få mig att reflektera, fundera på vad som är bra och dåligt, och de mötena blev för få, mitt under alla Coronarestriktioner. Så jag blev liksom tyst, blev det så med dej också?

Ändå är jag så oerhört tacksam att vi sluppit stänga ner totalt, fått leva med Frihet under Ansvar, hålla avstånd, tvätta händer, kunnat gå ut i naturen, mötas ute osv och … många grillade korvar har det blivit. Tack till alla som vaccinerat sig så vi äntligen kan leva som vanligt igen. Det känns härligt nu, energin kommer liksom tillbaka. Vi behöver ses och umgås, snacka om ditten och datten, skratta, diskutera, tycka lika och olika, och bara vara tillsammans.

Sen en tid tillbaka byter jag över från att haft alla möten digitalt, till att åter börja ses igen, på riktigt! Underbart! Att bli ”digital” var något jag drog på i det längsta, men blev ju till slut tvungen som alla andra, och det har fungerat förvånansvärt bra, riktigt bra, det är jag glad för. Tänk vad vi har lärt oss, både jag och alla jag haft möten med, och vilken erfarenhet vi fått.

Just nu håller jag för fullt på att inreda mitt nya kontor, det är lite kvar innan inflyttning, men nu när jag är där känner jag den där härliga känslan av lugn och välkommen, precis så som det ska va’. Det blir nog bra när det är klart. Man får bo in sig lite…  och fixa lite till.

Fortsättning följer…

Ambitionen är fortfarande hög, så förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan det kommer några rader här igen, tills dess

Lev väl och fortsätt vara rädda om varandra

Kram

 

 

 

 

Vilken härlig dag, tycker jag. Ute är det fortfarande mulet, lite disigt och många nyanser av brunt och grått, men ändå, hoppfullt – Nu vänder det. Jag längtar efter ljuset!

Jag har många stearinljus tända här inne hos mig, det är mysigt, men ändå inte riktigt samma. Vi behöver sol, värme, ny energi och grönt runtomkring oss. Just idag är det visst en alldeles speciell händelse på vårt himlavalv också, men det kan jag alldeles för lite om för att gå in på. Bara noterade det och att även det ger en ljus framtidstro. Härligt!

Det är tufft på arbetsmarknaden nu, vi är många som kan sköta våra jobb hemifrån, men det är ännu fler som inte kan det, och blir tvingade att antingen bli permitterade eller varslade och i värsta fall arbetslösa. Fruktansvärt tråkigt, är svaga ord i sammanhanget. Vi hoppas att det snart vänder även där.

Alla, i alla fall nästan alla jag känner, gör vad de kan för att begränsa smittspridningen, håller sig hemma, tvättar händerna och håller avstånd. Men vi måste göra det allihop. Respekt, Kärlek och Omtanke om både de vi känner och inte känner. Tillsammans.

Nu ser jag fram emot en jul som blir väldigt olik tidigare jular… enkel och ute..

Planeringen är att vi ska ses ute en stund, kanske, kanske något att grilla, men en liten eld, glögg och pepparkakor eller något annat gott. Det ska bli mysigt..

Men till DEJ som läser detta vill jag önska en riktigt God Jul,

annorlunda men hur bra som helst i alla fall!

Sitter här i mitt kök som har blivit en kombination av  matplats, arbetsrum och mötesrum nu i coronatider.  Ute är det mörkt, men genom fönstren strömmar det ändå in ljus från passerande bilar, alla tända adventsljus, stjärnor och gatlampor, och här inne brinner de tända ljusen överallt. Klockan är 17.00.

Jag har inte bakat och fixat ännu, jag är inte så snabb, ser mer advent som en förberedelsetid fram till jul, med lite pynt o bak o städ lite då och då, men jag la lite anisstjärnor, kanel och hela nejlikor i botten på min adventsljusstake, och det sprider en härlig doft av jul. Tänk vad många minnen man förknippar med dofter, oavsett årstid och tillfälle. Tänker på alla som förlorat lukt och smak av Covid-19. Vilken otrolig förlust!

Idag har jag pratat med olika personer från Karlskrona i öster till Malmö i väster, Olofström och Karlshamn däremellan. Alla med det gemensamt att de får möjlighet att få min hjälp i sitt sökande efter en ny arbetsgivare via TSL Trygghetsfonden. Mycket praktiskt arbete, formulera personlig brev, cv osv men ibland känns det skönt att bara prata med någon utomtående, som förstår oron när det drar ut på tiden, och kan hjälpa till att hitta lusten och motivationen. 

Numera, eller just nu, (corona kommer ju till slut att släppa taget och då kan vi ses igen i personliga möten), men just nu sker nästan alla möten via Zoom. Tänk vad konstigt det kändes de första gångerna när man skulle bjuda in till samtal/möte där man ser varandra, och nu är det hur smidigt som helst. 

Nästan, för det är inte alla som känner sig bekväma med den nya tekniken, då går det bra med traditionella telefonsamtal, allt är ok, bara man känner att man får den stöttning man behöver.  Vi är alla olika och behöver olika, och det är bara Du som vet vad Du behöver, därför sitter Du vid rodret. 

Ha en fin kväll  
Carina